LÖGNERSKAN
Första boken i triologin
LÖGNERSKAN, HÄMNAREN, BARNAROVET
Kurt Blomqvist
Jomtien Complex var ett område som låg alldeles i början av Jomtien Beach-området. Höga condohotell, en fem, sex stycken 20-våningsbyggnader, kantade området som för övrigt bestod av lägre lite äldre hus. I bottenplanen fanns små butiker, barer och restauranger, flera 7-Eleven butiker och resebyråer. I de övre våningarna fanns lägenheter till uthyrning. Det var inget stort område men allt vad man behövde tyckes finnas samlat, konstaterade Håkan, som gick igenom området flera gånger.
Han hamnade slutligen på en liten ölbar och beställde en öl. Öl drack han nästan aldrig hemma i Sverige men nu var det semester och dessutom var han törstig efter den långa promenaden.
I väntan på ölet tittade han sig omkring. Vid borden runt honom satt sju, åtta lättklädda flickor. Två av dem var upptagna med faranger. En av farangerna var kraftigt berusad. Resten av flickorna log mot honom.
De satt ute, men det fanns också ett inre rum med bord och bekväma fåtöljer och en bardisk, bakom vilken en kvinna i 30-årsåldern var sysselsatt med att räkna pengar. En kassörska, tänkte Håkan.
På gatan utanför var det en ständig ström av människor. Det var högsäsong och massor av turister hade kommit. Mest var det ensamma män som spanade efter något lämpligt villebråd. En del gick sakta och dröjde på stegen. Låtsade liksom att de inte tittade. Att de bara var ute på en kvällspromenad. Andra var mer oblyga och granskade flickorna med ögon på skaft. De flesta var i hans egen ålder eller äldre. Lite förvånad blev han när det inte var flickan som tog emot hans beställning som kom med ölflaskan. Det var kassörskan. Hon log brett och avslöjade att en tand fattades i den övre i övrigt helt perfekta tandraden. Hon var inte uppseendeväckande vacker. Men hon hade en vackert format mun la Håkan märke till. Annars ett helt normalt thailändsk utseende med en bred näsa och brun hy.
¨Maybe want a glass¨? frågade hon.
Det ville Håkan. Han ogillade att dricka direkt ur flaskan som han sett många göra här nere. Det verkade obildat och lite finess måste det vara.
Hon lämnade honom för att sköta något i kassan, men kom strax tillbaka.
¨You new here¨? Håkan nickade.
¨You stay long time¨? Tre veckor, svarade Håkan, som helst ville sitta ifred och bara studera nattlivet på en bar med prostituerade kvinnor.
Det kändes på något sätt overkligt att alla dessa unga vackra kvinnor var till salu och kunde köpas för en liten summa pengar. Hur orkade de ligga med främmande män kväll efter kväll? Skämdes de inte över sitt yrke? Nej, skämdes verkade de inte göra. Kändes det inte obehagligt? Nej tydligen inte. Han tittade på flickan som satt med den alltmer berusade farangen. ¨You go with me¨? hörde han henne säga. Den andra flickan satt och hånglade med en svettdrypande fet hundrakilosbjässe med magen hängande över livremmen. Om man inte visste vad det handlade om skulle man kunna tro att hon var förälskad.
Håkan hade svårt att tänka sig ett liv tillsammans med en prostituerad kvinna. Under sina tio ensamma år som änkling hade han många gånger önskat sig en kvinna vid sin sida. Men hemma i Linköping var det inte lätt att hitta någon som ville förena sitt liv med honom. En tid hade han haft ihop det med en sköterska som hette Marianne. Men det ville inte tända till på riktigt. På försök satte han in en annons i Östgöta Korrespondenten. Han fick ett par svar men det var inget som intresserade honom. Sedan hade han inte gjort några fler försök.
Men han tänkte på Roffe som hade hittat en thaikvinna som han hade förstått levde lycklig med. Hur och var han hade träffat henne hade Roffe aldrig berättat. Kanske var hon också en prostituerad eller tidigare prostituerad kvinna. Håkan hade aldrig frågat och tänkte heller inte fråga.
Han var i sina egna funderingar och hade inte märkt att kassörskan hade satt sig i stolen bredvid.
¨You OK¨? frågade hon. ¨More beer¨? Håkan skakade på huvudet. Ï drink very little.¨
¨Good! I not like drinkers and never drink myself¨.
Det var ju positivt, tänkte Håkan, som ogillade att kvinnor drack. Han hade en svägerska som var alkoholist och helt hopplös att umgås med när hon druckit.
¨You knew what I do? Farang come and ask, you want a drink? I say, yes thank you. A whisky thank you. Whisky is more expensive than beer. I get percent of every drink a farang order from me. Then I pour it out in a bucket I have under the desk. Little by little when he not see. Then he ask, you want one more. Yes, thank you! A whisky, thank you! And so it goes on. Farang get drunk and can not understand I not get drunk!
Håkan blev lite road av hennes berättelse som framfördes på knagglig engelska. Finurligt sätt att slippa dricka och ändå tjäna pengar på drinkar, tänke han.
¨Jag heter Pheng¨, sa hon. ¨Jag arbetar som kassörska här. Jag går aldrig med faranger¨.
Det var den första stora lögnen som kom från Phengs söta läppar.