EN FARANG SLÅR TILLBAKA
(Provläsning)
Luis Anschel
Det hände näst sista kvällen av min vistelse. Jag gjorde en kort avstickare till en bokhandel på Soi Buakhao. På återvägen gick jag utefter Soi Honey Inn och satte mig på en bar, där jag hade varit flera gånger tidigare. Flickorna där var inte längre intresserade av mig, eftersom de redan visste att jag inte skulle ta någon med mig. De behandlade mig mera som en vän. Jag satte mig på en barstol och drack en öl. Jag satt och tittade ut mot gatan. Såväl bredvid baren som snett mitt emot fanns massagesalonger och varje kväll hände samma sak. När flickorna inte masserade dansade de på gatan. Ur stora högtalare i salongerna skrällde vansinnigt hög musik. Jag undrade varför de inte kunde komma överens om att spela bara på ett ställe. Det var inte bara musiken från de båda massagesalongerna, också i baren där jag satt var det hög musik. Allt var en enda kakafoni.
Att stanna länge var en pina men jag beställde ännu en öl för att ögat skulle få tillfälle att fröjdas åt de vackra flickorna som dansade på gatan. De flesta hade mycket korta kjolar som tillät fri sikt högt upp. Jag har ofta funderat över vad det var som var så fascinerande med thaiflickor. Var det deras ansikten? Säkert, de är så vackra. Men skönheten försvinner när det vackra blir för mycket. Även om thaiflickor ofta är lite väl mycket sminkade för min smak. Många gånger har jag undrat om andra faranger tänker på samma sätt som jag. Kanske är det deras figurer, en dröm av kroppar. Spröda och slanka med den typiska X-formen. Fylliga bröst och en smal midja över breda höfter. Eller är det håret som ofta räcker dem ända till midjan? Detta glänsande svarta hår fascinerade mig. Vad mig beträffar var det oftast deras ben som var mest lockande. Till dessa vackra ansikten och beundransvärda figurer hörde också nästan alltid ett par välformade ben. Jag kunde aldrig se mig mätt.
Jag fortsatte en stund att titta på deras uppträdande på gatan, som för tillfället hade blivit ett dansgolv, betalade och började gå mot Second Road.
Efter mig ropade flickorna: ’’Welcome Massage!’’och mumlade sedan något av vilket jag bara förstod ordet Farang. Alla vithyade utlänningar kallas i Thailand Farang. Förmodligen en förvanskning av det franska ordet français.
Plötsligt stormade en av flickorna mot mig, sprang över gatan och tog mig i armen.
’’Massage! Jag ger dig massage!’’
-
Jag tycker inte om när främmande människor antastar mig, inte ens om det rör sig om en vacker flicka. Hon talade en nästan felfri engelska, men jag gick inte på det. Hon hade gjort ett fel. Hon hade varit för närgången och jag lämnade henne. Det som sedan hände var att en annan flicka kom springande över gatan. Hon hade en kort kjol under vilken jag lade märke till hennes vackra ben. Hon hade en vacker figur och långt glänsande svart hår. Hon log och visade en rad strålande vita tänder. Jag lade märke till hennes höga kindknotor. Hon log hela tiden. När hon talade och när hon lyssnade. Jag såg bara hennes mun med de strålande vita tänderna.
Hon sa: ’’Where you go? I go with you.’’ Vart går du? Jag går med dig.
Sen fnittrade hon. Hon hade sagt det liksom på skämt och bara upprepat vad varje farang får höra hundratals gånger varje kväll han är ute och promenerar. Hon bad om ursäkt för sin väninnan. Eller snarare före detta väninna, som jag uppfattade det. Därför att hon hade varit så framfusig. Själv skulle hon aldrig göra något sådant, eftersom hon visste att många män inte gillade det. Hon verkade anspråkslös och blygsam. Vi pratade lite om min vistelse i Thailand. Jag märkte att hon inte talade särskilt bra engelska. Det lilla thai som jag hade lärt mig vid mina tidigare resor i landet räckte inte långt för att kunna föra ett flytande samtal på landets språk.
Som en blixt från en klar himmel frågade hon plötsligt om jag kände någon som ville gifta sig med en thaikvinna. Gärna en lite äldre man. Jag trodde knappt mina öron. Ja, hon ville sluta sitt arbete och lämna Thailand. Jag sa att det tål att fundera över. Om det fanns någon jag kände som kunde komma i fråga. Sedan frågade hon om hon fick massera mig. Inte med en gång, kanske nästa kväll. Jag frågade vad hon hette: ’’Jag heter Song’’.