 |
 |
|
Så här är det tänkt … |
Så här blev det. |
Ett av skälen till att jag åkte till mitt hus i Buriram senaste gången var att undkomma Songkran. Denna vettlösa vattenfestival som i Pattaya pågår i en hel vecka. Det var det här jag ville slippa vara med om i år. Tyvärr var biljetterna till morgonbussen den 13:e slut och jag blev tvungen ta kvällsbussen. Färden till busstationen blev den värsta färd jag någonsin varit med om.
Jag var ute i god tid, en och en halv timma före bussens avgång. Steg på bahtbussen i Jomtien och hoppades på det bästa. Det var förstås förgäves. Utefter hela vägen stod trupperna beredda med vattenkanoner och hinkar. Det var stopp i trafiken och bussen rörde sig med snigelfart. Ungefär var tionde meter blev man utsatt för överfall av hånskrattande gestapofigurer, som jag helst hade velat slå ihjäl. Det tog mer än en timma att komma fram till busstationen. Fullständigt genomdränkt av vatten.
Många dör
Jag har inte sett några siffror på hur många som i år omkommit i trafikolyckor under Songkran. Det brukar ligga kring 400. De flesta är motorcyklister som förlorat kontrollen över sina fordon när de fått vatten över sig. Men vad man inte räknar med är dom som blir sjuka till följd av vattenkastningen. Jag t ex som fick sitta genomblöt hela natten i en kall buss där det var luftkonditioneringen som torkade mina kläder. Vilket resulterade i en rejäl förkylning som jag befarade var en lunginflamation. Eller alla motorcyklister som kanske inte dog på stället men blev sjuka genom nedkylningen.
Maktmissbruk
Jag hatar Songkran i den form den har i Pattaya och andra turistområden. Vad är det för mörka krafter som kommer till uttryck hos människan i denna vettlösa tillställning? Som tillåter vissa människor att överfalla försvarslösa, fredliga människor? Som njuter av att förnedra sina medmänniskor. Det påminner alltför mycket av det som händer i världen i dag, i Syrien, Jemen och Guldkusten där makthavare urskillningslöst skjuter på fredliga demonstranter. Maktmissbruk har vi sett för mycket av i alla tider. Detta tycker jag är en form av maktmissbruk.
På skoj?
Men det är ju bara på skoj, säger dom som ägnar sig åt detta nöje. Hur kan man säga att det är på skoj när man är medveten om följderna? Alla vet ju att hundratals människor kommer att dö i trafikolyckor till följd av vattenkastningen.
Och så kommer man till Buriram och får uppleva den ursprungliga Songkrangseden. Där människor, unga och gamla, kommer till en med en skål väldoftande vatten. Häller försiktigt lite av vattnet i deras öppna händer och ber böner om deras lycka och välgång. Det är en vacker sed som är så långt ifrån det vettvilliga Songkranfirandet i Pattaya som man nånsin kan komma.
Jag hostar fortfarande, men är på bättringsvägen. Jag kommer förmodligen att överleva.