Fackföreningar, sjukförsäkring och lön vid sjukdom är helt okända begrepp i Thailand. Den siste fackföreningsledaren, Thanong Phoarn, mördades för 20 år sedan. Hans familj bönföll både den den dåvarande och den följande regeringen om en utredning. Under de år som gått har fallet väckt mycket lite intresse. Och han är inte den ende fackföreningsledare som har försvunnit i Thailand. I Kambodja händer samma saker. Där mördades en fackföreningsledare bara för några år sedan. Det är inte att undra över att det inte finns några fackföreningsledare och att det inte sker någon ökning av lönerna i Sydostasien. Avsaknaden av organisationer som tillvaratar arbetstagarnas intressen gör att företagsledare kan fortsätta utnyttja arbetarna och öka sin rikedom.
I länder där det finns fackföreningar och arbetslagar kan de flesta tjäna löner som ger dem möjligheter att leva ett någorlunda tryggt liv. Och många av de produkter de har råd att köpa kommer från länder där arbetarna lever på svältlöner. I hela Sydostasen hävdar talesmän för regeringar och företag att deras länder ännu inte är tillräckligt rika för att ha råd med fackföreningar, arbetslagar, yttrandefrihet och verklig demokrati. Mänskliga rättigheter kostar för mycket.
Om arbetarna i dessa länder hade talesmän som bevakar deras intressen skulle de få löner som räckte till att ge tusentals barn god skolundervisning och yrkesutbildning. Men eftersom dessa rättigheter inte finns får många barn bristfällig undervisning. Det gäller i synnerhet flickor som senare i livet hamnar i prostitutionen. Man kunde börja med att alla de statliga skolorna skulle ge fri undervisning. Inget barn skulle kunna nekas utbildning för att föräldrarna saknade pengar.
Gratis utbildning?
Alla barn borde ha rätt till gratis utbildning. Det borde räknas som en mänsklig rättighet. Myndigheterna i Thailand menar att den 6-åriga obligatoriska utbildningen är gratis för alla barn. Men det är långt ifrån sant. Sanningen är den att föräldrarna måste betala föralla läroböcker och allt förbrukningsmaterial. De måste betala för skoltransporter, skolmåltider och den obligatoriska skoluniformen som är ny för varje skolår. Detta är betungande kostnader för en familj, där en normal inkomst bara är 150 baht om dagen.